carromini.blogg.se

Jag får ibland frågan varför jag tränar som jag gör och hur jag håller motivationen uppe. Inte sällan får jag också kommentaren ”du som ändå är så liten behöver ju inte träna så mycket”.

 

För mig har träning aldrig varit ett tvång eller en börda, det har varit min räddning. Det har alltid varit ett sätt för mig att hantera stress och samtidigt ha roligt. När jag började på friidrott då jag var 13 år var jag ett, så att säga, hopplöst fall. Jag hade ingen koordination, ingen spänst, kunde inte hoppa och jag var inte snabb. Jag var sämst i min grupp och jag tränade ändå friidrott tills jag var 20 år, men det gjorde ingenting. Under alla de åren jag tränade fick aldrig någonsin mina tränare mig att känna att jag var dålig. De fick alltid mig att känna mig duktig, som en stjärna, under varje träningspass i sju år. De utgick alltid från varje individ och visade vår egen utveckling utan att jämföra oss med någon annan i gruppen. Detta kommer jag aldrig kunna tacka dem tillräckligt för, men en dag hoppas jag att jag också kommer ge tillbaka lika mycket till andra barn och ungdomar som de har gjort. Jag är tacksam över att de gav mig en syn på träning där man inte alltid behöver vara bäst och i stället finna glädje i att göra personliga förbättringar, vilket jag tycker är viktigare. Budskapet var att ”vi duger som vi är”. På träningen släppte vi allting annat, skolan, prov och andra problem fanns inte just då.

Under min gymnasietid prioriterade jag bort många fester och kompisträffar för att hinna med träningen. Jag längtade ständigt att få springa på banan, att få göra MITT bästa, att träffa mina tränare och de andra i gruppen. Det var tack vare friidrotten som jag överlevde, trots att jag aldrig var bäst eller tävlade. På arenan var jag fri och för en stund förträngde jag allting annat. På friidrotten träffade jag även en tjej som i dag är en av mina absolut bästa vänner och min stora inspiration. Även detta är jag tacksam över.

Jag springer inte för att jag måste eller för att jag borde göra det, jag springer för att bakom varje löpsteg finns det bara glädje.